DigitalJul   Sweden

I dessa tider firar vi helger och högtider mer digitalt

Vi hjälps åt att hålla varandra friska.


Våra adventsljus

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck ©. Obs, upphovsrätt gäller för text och bilder!

I adventstid gillar vi att tända ljus. Trots att vi sedan länge befinner oss i elektricitetens tidevarv förknippar vi fortfarande "levande ljus" med firandet och helgstämning.

I gamla tider var de hemstöpta julljusen varje bondmoras stolthet. Vid julbordet skulle var och en ha sitt eget ljus att tända. Dessutom borde minst ett ljus placeras i fönstret eller på förstugutrappan för att vägleda ensamma vandrare under julekväll. I jultid var det viktigt att förbarma sig över de fattiga. Oförplägad gäst gick ut med julen, vilket betydde otur.


Ljuset var viktigt i julfirandet. Det symboliserade också de goda makternas seger över ondskan.
Del av teckning från 1900-talets början.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Ljuset symboliserade makternas närvaro i det betydelseladdade ögonblicket. Det fanns arierande uppfattningar om hur ljusen skulle arrangeras på julbordet, liksom när det var bäst att tända eller att släcka dem.

Skrockfulla kunde ägna sig åt att söka orakelsvar om liv och död i de fladdrande eller slocknande ljuslågorna. Men det var också viktigt att passa ljusen från att brinna ner. Förutom brandrisken innebar nedbrunna ljus olika möjligheter till framtidsprofetior. I brända ljusvekar, talg- och stearinrester fanns symboler att tyda.

Advents- och julljus tillverkades i regel i samband med höstslakten som gav tillgång på den nödvändiga råvaran talg. Den mest använda metoden var stöpning, då vekar av lin eller annat material upprepade gånger sänktes ner i smältande talg. För tillverkning av vaxljus som ansågs vara exklusivare än talgljusen användes speciella ljusformar. Vid de större gårdarna hade man vanligen egna knep för att framställa särskilt fina ljus.

Årstafrun Märta Helena Reenstierna, som blivit berömd för den dagbok som hon förde mellan åren 1793 – 1839, hade ett eget recept för att tillverka talgljus på ett sådant sätt att de liknade vaxljus. De speciella ingredienserna var bl.a. terpentin och salmiak. Sina helg- och kalasljus tillverkade hon av smält vax som färgades med spanskgrönt och därefter hälldes i ljusformar.

De hemstöpta julljusen var inte bara avsedda för eget bruk. De delades också ut bland tjänstefolk och till fattiga. Lokala hantverkare som behövde ljus för att utföra sina arbetsuppgifter brukade också få några ljus i helgtid.

Under senare delen av 1800-talet började tillverkningen av ljus i större industriell skala. I stället för obearbetad talg användes blandningar av paraffin och stearin. Stearin framställdes ur talg, benfett och olika oljor. Gjutning av ljus i formar var vanligast inom den nya ljusindustrin. Ljusen fick då en jämnare kvalitet och mera likartad storlek och glansigare yta.

Grosshandlaren och senare tidningsmannen Lars Johan Hierta införde år 1838 den industriella stearinljustillverkningen i vårt land. Han upptäckte fördelarna med stearinljus vid ett besök i London året innan. Han startade tillverkningen i en fabrik vid Liljeholmsbron i Stockholm.


Liljeholmens stearinljusfabrik utvecklades av Lars Johan Hierta i slutet av 1830-talet. I fabriken fanns 110 anställda. Många av dem var dalkullor som gjorde arbetsvandringar till Stockholm. I fabriken stöptes 36000 ljus om dagen.
Bilden är från 1870-talet.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Stearinljusen blev mycket populära eftersom de passade bra att använda i ljuskronor och lampetter. De osade mindre än talg- och vaxljus. Dessutom kunde de tillverkas i olika storlekar och i stora mängder och vilket var gynnsamt för priset.

Under senare delen av 1800-talet när allt fler flyttade till städer och industriorter förändrades också advents- och julfirandet. Traditionerna anpassades till nya förhållanden. Seden att tända adventsljus i hemmen blev vanligare. Från och med 1860-70-talen blev julgranen snabbt en symbol för det nya sättet att fira jul. Traditionen att ställa in en gran i sin bostad och pynta den med levande ljus och girlanger var lånegods från Tyskland.

I förnämare hem förekom att man till första advent skaffade en gran i bordsformat och försåg den med ett ljus för varje söndag i adventet. Men i de flesta hem nöjde man sig med att ställa granen på plats inför julaftonen. Den kläddes ofta med små ljus av bivax som fästes vid grenarna med droppar av varmt vax. Grenarna dekorerades med kakor och äpplen som gick att äta. I de förmögna hemmen pyntades med stearinljus, girlanger, kristyrfigurer och glaskulor allt beroende på vad man hade råd med. Stearinljusen fästes på julgranens grenar med särskilda hållare. Även om det var kostsamt ansågs det vara bra med ljushållare av metall med tanke på brandrisken.


Elektrisk ljusstake med tre ljus avsedd för 110 eller 220 volt. Ljusstaken kostade 50 kronor.
Annons från år 1919. Troligen en av de tidigaste elektriska julljusstakarna som tillverkats i Sverige.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

I samband med att julgranen blev populärare än adventsgranen fick adventsfirandet nya former. Vid slutet av 1800-talet förekom sjuarmade adventsljusstakar. Varje dag i adventsveckan tändes ett ljus. Efter 1900-talets inträde ersattes den seden allt mer med tändandet av ett ljus varje vecka i adventet. Ljusstaken med fyra ljus blev den typiska adventsljusstaken.


Ny uppfinning för att hålla ljusen upprätta och på plats i granen.
Annons från 1900-talets början.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

En av de tidigaste elektriska ljusstakarna som salufördes år 1919 i Sverige var trearmad. Den anknöt till de trearmade ljusen som brukade finnas på gamla tiders julbord. De trearmade ljusen symboliserade de heliga tre konungar, Kasper, Melkior och Balthasar som följde stjärnan till Jesusbarnet i Betlehem. Senare under 1930-talet fick de elektriska ljusstakarna flera ljus, vanligen sju.

De första elektriska julgransbelysningarna tillverkades under 1920- och 30-talen. Men det var först under 1950-talet som de definitivt ersatte julgransljusen av stearin

Copyright Inger Söderberg-Lidbeck / Notisa Bildarkivet ©